Episorda
Kettil Mannerheim — skribent & historisk guide

Kettil MannerheimHej och välkommen! Jag gör stadsvandringar i Stockholm, åtar mig olika sorters textuppdrag och bistår med handfast hjälp om du vill nå skolan med ett pedagogiskt material. Ta gärna en titt på mina tjänster och hör av dig om du är intresserad av ett samarbete.  

Kettil Mannerheim har arbetat på Stadsmuseet, Kungliga Slottet, Skogskyrkogården och Historiska museet. Vid sidan av Episorda arbetar han som samordnare för webbplatsen Stockholmskällan.

Historiebloggen

  • strict warning: Non-static method view::load() should not be called statically in /home/episorda/public_html/sites/all/modules/views/views.module on line 879.
  • strict warning: Declaration of views_handler_filter::options_validate() should be compatible with views_handler::options_validate($form, &$form_state) in /home/episorda/public_html/sites/all/modules/views/handlers/views_handler_filter.inc on line 589.
  • strict warning: Declaration of views_handler_filter::options_submit() should be compatible with views_handler::options_submit($form, &$form_state) in /home/episorda/public_html/sites/all/modules/views/handlers/views_handler_filter.inc on line 589.
  • strict warning: Declaration of views_plugin_style_default::options() should be compatible with views_object::options() in /home/episorda/public_html/sites/all/modules/views/plugins/views_plugin_style_default.inc on line 25.
  • strict warning: Declaration of views_plugin_row::options_validate() should be compatible with views_plugin::options_validate(&$form, &$form_state) in /home/episorda/public_html/sites/all/modules/views/plugins/views_plugin_row.inc on line 135.
  • strict warning: Declaration of views_plugin_row::options_submit() should be compatible with views_plugin::options_submit(&$form, &$form_state) in /home/episorda/public_html/sites/all/modules/views/plugins/views_plugin_row.inc on line 135.
lördag, september 25, 2010 - 19:45

Gjorde ett litet fynd på Lohms antikvariat i Vadstena. Ebba Grenholms brevbaserade biografi över sin 1800-talssläkting Ebba Hildebrandsson (född af Wirsén). Efter att ha nobbat ett försök till arrangerat äktenskap med sin informator, den nitiske nykterhetsivraren Peter Wieselgren, flyr Ebba till en vänligt inställd och mycket rik faster. 20 år gammal äktar hon där sin musiklärare, den 42-årige kapten Hildebrand Hildebrandsson. Hildebrandsson beskrivs som en inbunden, melankolisk men varmhjärtad figur. Och det är inte utan en viss rörelse jag läser hans brev till modern efter Ebbas förlossning: 

”Hjärtliga och uppriktiga önskningar om en god och lycklig fortsättning av det nyss började nya året! Att jag icke förrän i dag fullgjort denna skyldighet att önska ett gott nytt år, har haft sina giltiga orsaker. Klockan 6 nyårsdagsmorgonen började Ebba sin svåra strid mellan liv och död. De gruvligaste plågor räckte i 44 timmar, då doktorn sade oss, att han ej kunde svara för utgången, emedan naturens krafter nu tydligen visade sig vara otillräckliga och att det endast återstod att med konstens biträde ersätta denna otillräcklighet, varigenom åtminstone moderns liv kunde räddas, ehuru han icke kunde ansvara för barnets. Här var ingen annan råd än att ingå på hans förslag, och Gud vare tack och lov! Både min maka och mitt barn blevo räddade. Visserligen är min stackars Ebba ganska svag efter denna förskräckliga medfart, men med Guds hjälp torde hon väl så småningom repa sig. All möjlig omtanke och försiktighet användes. Barnet är ovanligt stort och starkt byggt. Det skrek som en gast genast det kom fram och stretade emot i vattenbaljan. Man säger att det är ett vackert barn, men det förstår jag mig icke på, jag tycker de äro alla lika varandra de första veckorna. Det skriker förfärligt, men både doktorn och barnmorskan säga, att det endast kommer sig av hunger, ty ännu har ej Ebba tillräckligt mjölk, det förstår icke heller ännu riktigt att draga upp vårtorna. Vi önska och hoppas, att Ebba själv skall kunna ge di, få se huru det vill gå. Vi hava ej råd att hålla amma, även är en sådan figur högst odräglig att ha i huset. Det var lycka, att vi bodde i Stockholm, där så skickliga doktorer finnas. Dennes namn var Idström, adjunkt vid barnbördshuset. Han var så lugn, mild och snäll i sin sak, att jag ej kunnat göra mig föreställning om något dylikt. Det var ett svårt ögonblick då han nödgades taga fram instrumenterna. Vi höllo fyra personer i den arma Ebba. Ej förrän klockan 5 på morgonen fick jag tre timmar sova, sedan jag vakat hela tiden.”// 

Den 5:te om morgonen.

 I natt har Ebba och barnet sovit lugnt nästan hela natten. Ebba är dock mycket matt idag. Nu ligger den lilla och bara sover, ty hon är mätt. Själv har jag ej somnat i natt förrän halv 4. Jag är på långt när icke kommen i ordning ännu. Skulle något illa inträffa på ett eller annat sätt så skall jag nog låta höra av mig, men hörs ingenting utav så är detta bevis att allt är som sig bör.

Med sonlig vördnad tecknar

Mammas lydige son

Hildebrand”

 

 

 

tisdag, augusti 3, 2010 - 14:54

Vad är det för märklig drift som får en att bläddra igenom tidning efter tidning, jaga runt i mantalslängder och skanna nätet i jakt på en eller annan miniskul uppgift om en historisk person man kommit i kontakt med? Jag gjorde en smärre personhistorisk upptäckt häromveckan när jag jobbade med att publicera kuriosa ur Söndags-Nisse Stockholmskällan och vips var jag fast i mitt eget lilla notisjagarträsk. 

Sedan länge finns en mystisk 1860-talsbild av "Skridsko-Kungen" i Stockholmskällan. En ganska spännande bild med tanke på den iögonenfallande utstyrseln karln valt att sätta på sig när han klev in i Wilhelm Lundbergs studio på Stortorget för drygt 140 år sedan. En bild som fastnar i minnet. Enligt Stadsmuseets beskrivning föreställde fotot den kände skrinnaren Henning Grenander. Något jag med historienördens outsägliga förtjusning nu kan fullständigt dementera. Mannen på bilden är mer notabel än så — det är ingen mindre än "konståkningens fader", amerikanen Jackson Haines.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte Henning Grenander, men däremot Jackson Haines. W. Lundberg, SSM.

Upptäckten av Haines gjordes i en liten illustrerad notis i Söndags-Nisse den 25 mars 1866. Då hade den teatrale amerikanen klivit ut på Nybrovikens is — i just de kläder ni ser på fotot — och dansat och trixat så det stod härliga till. Enligt Nisse var han så grymt skön att skåda att Sveriges två bästa skridskokonstnärer Hrr Lönnkvist och Lind allvarligt funderade på att lägga skenorna på hyllan för gott.

Efter denna revolutionerande historiska upptäckt skannade jag förstås nätet efter Jackson Haines och det blev som ni kanske förstått bingo. Mannen nämns som "the Father of Figure Skating" och attribueras på en rad mer eller mindre trovärdiga sajter med följande:

Haines var den förste som inkorporerade dansrörelser i konståkningen.

Haines var den förste som tog med en orkester till isen och körde med musik.

Haines gjorde teater av konståkningen med fräcka scendräkter, något som störde hans kollegor i hemlandet USA så till den milda grad att Haines emigrerade till Europa där man tog emot honom med öppna armar.

Haines var den första som permanent fäste skenorna vid skon och således uppfann den moderna skridskon.

Haines uppfann den där lilla taggen längst fram på skridskoskenan.

Haines uppfann en rad schyssta och numera brömda "moves" i isdansen såsom den där när de sitter ned med benet utsträckt och snurrar.

Haines var lika grym på rullgrillor och uppträdde på teaterscener med ett par som påminner om dagens rollerblades.

Som ni förstår var jag ytterligt belåten över att ha "upptäckt" denna veritabla storstjärna i vår egen Stockholmskälla. Än mer nöjd blev jag när jag efter nätjakten kunde konstatera att Wilhelm Lundbergs bild är den absolut bästa av Haines som finns på nätet. Ni kan se några andra här. (Nästbäst är en på vastarvet.se).

Men helt mätt på Jackson Haines var jag inte än. Hur fortfor hans Stockholmskarriär? Jag började leta i mina dammiga gamla nummer av Söndags-Nisse och fann en rad notiser som visade att Haines fick engagemang på Manege-teatern och senare även på Stora Teatern. Han var uppenbarligen kvar i Stockholm minst till i början av 1867 och blev uppenbarligen ett hett samtalsämne. I Nisses årskrönika för 1866 omnämns han på följande vis:

Mars: "Jackson Haines kom. Våra diplomater funno, att de hade åtskilligt att lära  — i konsten att stå på det hala".

I ett bildskämt skojar Nisse med en "Amatör som varit och sett på Jackson Haines:

Ja, ungefär där slutade min jakt. Eller...kanske måste jag åka till KB och rulla lite microfilm för att se om det finns något mer att lägga till historien om Haines framfart i Stockholm.

Hur det gick sedan för skridsko-kungen? Han dog i tuberkulos under en turné i Finland 1875 och ligger begravd i Gamla Karleby. Om det nu är hans kvarlevor som ligger under den där stenen som restes fem år efter hans död. Enligt vissa rykten var omständigheterna kring Haines bortgång mystiska och möjligen var det en problematisk kärlekshistoria inblandad också...

Förövrigt är jag fullständigt ointresserad av konståkning.

onsdag, juni 30, 2010 - 00:52

Nyligen hemkommen från en fyradagars Londontripp, fullproppad med för många museibesök och förströelser på för kort tid. Det storslagna British Museum — fyllt med alla de föremål som illustrerar våra läroböcker i historia och som de nitiska britterna roffade åt sig under kolonialtiden — kutade jag och frugan igenom på mindre en och en halv timme. Sedan fick min kära hustru alldeles nog och ville fika. Suck. Hann dock tackla mig fram genom kameraskogen till Rosettastenen...

kamerahets

...och se en fantastisk Venus, överraskad under en trevlig badstund.

Som vanligt en "romersk kopia" efter ett aldrig återfunnet "grekiskt original". Då hade vi redan lämnat den informative men föga publikfriande guiden som ganska konsekvent ville visa miniskula saker som få av oss i publiken kunde se ordentligt i trängseln. Till exempel...

The Warren Cup

...denna lilla homoerotiska silverbägare, också den romersk. Men scenen var såklart "set in a world heavily influenced by Greek culture". Undrar vad vår högst patriotiske guide på Colosseum för några år sedan, skulle ha att säga om den här närmast automatiserade grekhänvisningen som dyker upp så fort det är något romerskt att beskåda? Enligt henne var Rom den första stora civilisationen såklart.

måndag, maj 24, 2010 - 22:56

”Ärade gratisåkare, går man in i en affär och tillskansar sig något utan att betala stämplas detta såsom mycket fult”. Så låter det när spårvägsbolagets VD förmanar stockholmstrafikanter med bristande betalningsvilja. Precis samma liknelse upprepas ca 60 år senare i Antipiratbyrånsfilmer som spelas upp innan DVD-filmen får rulla igång. Och de har uppenbarligen i konsekvensens namn inte lagt ut sina filmer på tuben.

onsdag, april 21, 2010 - 22:13

Ett av Europas mest spännande museum är beläget högt upp på ett sydtyskt berg i den lilla medeltidspärlan Rothenburg. Kriminalmuseum skildrar hur straffrätten utvecklats genom århundradena – ett tacksamt ämne som ger en väldigt konkret bild av hur den europeiska vardagen och stadsbilden förändrats. Bortsett från den skrämmande brutaliteten är det mest slående de förmoderna bestraffningsmetodernas starka betoning av skam och offentlighet.

           

En vanlig rättslig påföljd var att tvingas bära en så kallad skammask som berättade för alla om ditt brott. Eftersom det hela ligger så långt bort i tid är det svårt att hålla sig för skratt när man betraktar t.ex. sladdertackans och horbockens maskar. Förmodligen var också avsikten att man skulle skratta åt de stackars satar som tvingades bära dem.

 

Brottslingens straff skulle inte blott tjäna som avskräckande exempel, utan även skapa en vi-känsla kring de värden staten och kyrkan förmedlade. De som inte förmådde leva efter överhetens bitvis drakoniska påbud fråntogs därför all sin mänskliga värdighet och förnedrades på gator och torg.

 

Det hela är tankeväckande och kan tjäna som ett varnande exempel för vår egen tid. I jakten på läsare lämnar media allt oftare ut känsliga uppgifter om olika rättsfall. När var och en är sin egen publicist blir det lätt att få fram ett namn och hänga ut dömda och icke-dömda för allmän bespottning på Internet.

 

Museet berättar också om tortyren som förhörsmetod. Intressant är att flera av tortyrredskapen är oanvända och förmodligen endast nyttjats för att skrämmas. Man kan dock inte låta bli att förundras över vilken uppfinningsrikedom människan visar upp när det gäller att manifestera sin makt. Här finns sträckbänkar, redskap för att slita ut naglar, tumskruvar och andra läskigheter. Man kan även beskåda en hel del tortyrinstrument avsedda för att bestraffa väldigt specifika brott, t.ex. en ”bagarstol”. Hade en bagare funnits skyldig till att sälja för smala limpskivor klämdes han fast i denna metallanordning och ställdes ut på torget för att möta menighetens spott och spe.

 

Har du vägarna förbi Rothenburg bör du definitivt stanna till i några dagar. Den lilla staden är i sig en upplevelse och har en lång och spännande historia som man arbetar hårt för att levandegöra. Den medeltida stadskärnan, med ringmur och allt, har restaurerats efter andra världskrigets bombningar vilka ödelade fyrtio procent av staden.

Utsikt över en del av det gamla Rothenburg från ett av stadens torn.

 

Stadens strategiska läge högt uppe på ett berg med utsikt över de närmsta omgivningarna var förmodligen orsaken till att en borg anlades här på 1100-talet. På 1200-talet blir staden en fri riksstad och 1544 når reformationen staden som blir en protestantisk utpost i det katolska Sydtyskland. På torget kan man se ett klockspel som illustrerar hur borgmästare Nusch räddar staden genom att svepa en dryg liter vin. Händelsen utspelade sig under trettioåriga kriget, närmare bestämt år 1631, när general Tillys kejserliga trupper ockuperat staden. Rothenburgarna, som förgäves hade väntat på de svenska truppernas understöd, skulle ha fått se sin stad skövlad om borgmästaren förlorat denna vadslagning.

Stadsvandra i Stockholm!

Möt fattiga och rika, berömda och glömda stockholmare på platserna där det hände! Välj bland tematiska vandringar och boka en tur när det passar er.  

Text & research

Jag skriver främt populärhistoriska artiklar men är även intresserad av andra spännande text & researchuppdrag. Se textprov.

Pedagogisk konsultation

Vill ni nå skolan med ett pedagogiskt material? Kettil Mannerheim är utbildad gymnasielärare med mångårig erfarenhet av skolans värld. Läs mer.

stockholm